Ikväll har vi haft gråt och ilska på schemat igen.
Imorgon är det examen, och Max är utsedd till fanbärare, något som han är mycket stolt över. Men också ledsen,
Den stora sorgen ligger i att pappa inte har hört av sig på över drygt fyra månader, trots pojkarnas försök att nå honom. Max är så ledsen så han vrider sig själv ut och in, Nick är mest arg och svär över det hela.
Nu är det sju månader sedan de såg pappa över huvud taget. Sina nya bröder har de bara en enda gång (Max två, då han var med farmor och farfar till Norge). Inte så mycket som ett kort eller ett brev, inget.
Jag  kan bara säga att det är synd, jävligt synd, att den dumme fan inte tar tillvara på den tid han kunde ha haft med grabbarna. Ett telefonsamtal kostar kanske en slant, men har man råd att låta frugan plastikoperera sig, ja då kan man faktiskt kosta på fem minuter på telefon med sina barn.
Som vanligt reagerar inte en käft på det här, trots att vi har försökt. Så, man kan bara konstatera att mot dumhet finns inget bot, hur mycket läkarvetenskapen än har gått framåt. Too bad!

Vi käkade ju fisk härom dagen, och en del av er har frågat efter recept. Så, here it is (vår variant...)

vit fast fisk (vi tog karpkummel)
körsbärstomater
charlottenlök
vitt bröd
parmesanost
färsk basilika
olivolja, smör, salt, peppar

Dra på ugnen på 200 grader.
Krydda på fisken med salt och peppar.
Hacka lök lite grovt, kvarta tomaterna. 
Kör ner vitt bröd, parmesanost och färsk basilika i en mixer.
Bryn firren lätt i smör och olivolja. Lägg upp den på ungsfat.
Utan att skölja ur pannan, stek även på lök och tomater och låt det bubbla ihop lite tillsammans med firrens goda smaker.
Skeda på tomatgegga på de stekta fiskbitarna, toppa med parmesanblandning.
In i ugnen tills allt har fått gyllene färg, ca 15 min.
Ät med färsk potatis eller hemmagjord potatismos.

Vi har sällan fast mängd på ingredienserna, men i detta fallet (eftersom jag ofta gärna kör storkok) så gick det åt följande:

800 g fisk
500 g tomater
4 charlottenlökar
4 skivor vitt bröd
1/2 kruka basilika
två små påsar färdigriven parmesan

Det bästa är att du kan förbereda geggorna någon dag innan. Det gör det hela lite enklare.

Lycka till och smaklig måltid =)

Vad som göms i snö kommer upp i tö. En julig påminnelse som vi hittade längst upp, längst in i skafferiet:

Även Kean har fått roa sig kungligt idag.


Städ på hög nivå. Vår skunkiga fläkt är nu som ny igen =)


Koll av vattenpölar. Är de djupa nog att hoppa i?
(Smart mamma har glömt regnkläderna på dagis. Kanske kan vara en idé att ha dubbel uppsättning?)


Kojbygge. Alla får vara med.


Maggan och Kean myser i det kojliknande virrvarret av myggnät.


Aptrött mamma vill bara vila lunch....

Det visade sig vara förenat med smärre livsfara att leka städtant idag. Men det regnar ju fortfarande, så vad göra? Jag antar utmaningen! ;)
En längre tid har vårt skafferi retat gallfeber på mig. Tio säckar ris kan inte ha fel. Vi har noll koll här hemma på vad som finns/inte finns i matväg.
Lika så är jag arg på vår köksfläkt som har dammat igen helt för att jag aldrig orkar torka den. Och burkarna ovanför spisen. Och brödskåpet. Och garderoberna. Listan kan göras lång...
Men idag tog jag tag i saken. Jonny är borta i Härnösand och grattar Lille Jimmy på hans studentdag så jag och lilleman härjar fritt likt Attila nu, he heee.


Stora sopsäcken framme. Härifrån kan allt bara bli bättre!


Kean har hittat riskakor som INTE får slängas.


Vårt nu mera välorganiserade skafferi. Ett tag i alla fall.


För att även andra än jag ska kunna hålla fint så tog jag mig friheten att märka hyllorna. Inte mycket, men det ger mig en glimt av hopp att maken härmed ska sortera inhandlat gods han också i alla fall.

Åh vad duktiga vi känner oss, jag och lillen nu!!