Ett bra tag nu har jag skrivit och plitat på mitt litterära mästerverk. Och nu börjar det ta form minsann.
Jag älskar att skriva, det är befriande, upplyftande, lugnande. Men en hel bok? Vem kunde tro det för något år sedan?
Och det fattas ju inte material i en sådan snorsimpas liv som mitt inte. Tvärtom, håll i skitskägget gott folk, he he.  
Lite stolt känner jag mig allt, för jag har gjort det här bara för min skull, ingen annans.
Att ens ge ut den finns inte på allvar i mina tankar ännu, men- what the hell, varför inte?
Jag kan inte få mer än ett onskefullt gapskratt, ett hånleende, ett svidande ironiskt uttalande (och det är jag ju van vid tack och lov), eller... kanske ett höjt ögonbryn och ett ärligt, uppskattande leende.
Just nu drömmer jag om bokens färdigställande på samma sätt som Askungen drömde om en bal på slottet. Men det tänker jag låta mig själv få göra, det är nyttigt med dagdrömmar även som vuxen har jag hört *skrattar*
Och vad handlar då detta mästerverk om?
Mmm, det tror ni jag tänker kraxa högt om. Då skulle asgamarna allt bli lyckliga där på sin taniga, döende gren. Nu får de istället klamra sig fast vid denna gren i den kommande orkanen av bokstäver.
Så, med all poetisk känsla av mysteri jag kan uppbåda kan jag säga så här:
Vad har ditt liv lärt dig om dig själv? Mer än så berättar jag inte ;)

...och till er som känner mig... på riktigt.
Ibland leker tankarna hattifnatt, men aldrig är de så virvlande och klara som idag.
Nej, jag har inte blivit religiös (inte mer än vanligt i alla fall). Jag har bara ett "halleluljamoment" för att citera den vackra Kishti Tomita.
Ni vet hur det kan vara.
När allt faller på plats så kristallklart att man funderar hur man ens kunnat se saker på något annat vis.
När allt annat bleknar i strålarna från ditt inre, när allt känns lätt och mjukt.
När regnet kommer som en befrielse mot din panna, när soluppgångens första strålar träffar din solkiga sovrumstapet och du har aldrig sett något vackrare än just det, just då.
Då är det din stund, din känsla att hålla fast vid. Ingen annans.

Låter flummigt värre kan tänkas. Men har det någonsin hänt dig? ;)

Äntligen har jag fått tummen ur och rensat datorn på bilder. Allt ligger nu hyfsat sorterat så att man hittar det man ska ha! =)

Imorse vaknade jag med en härlig syn på näthinnan. <---ironi  
Detta är vad jag såg:
Jag drömde om ett vackert landskap. Allt var frid och fröjd. Helt plötsligt kom en tryckvåg som gjorde att marken rullade till under mina fötter, för att sedan rämna under mig.
Jag hann se att vågen fortsatte hela vägen runt jorden. Budskapet som följde var detta:
Ingen hinner undan.

Nu har alltså den där Gud sett till att jag inte vågar somna snart heller.
Tack säger jag bara. Tycker nog att jag har problem så det räcker, utan att behöva tänka på vår jords undergång mitt upp i allt. Och nej, ring inte psyk ännu tack, det var bara en dröm. Hoppas jag.

I skrivande stund har jag denna utsikt:


En liten DevonRex-kille som faktiskt är lugn för några minuter...

Vi bakar i alla fall.
Lite småkivande och jäkelskap mellan bröderna (det hör till), lite sockerkulor på alla golv, lite kladd och lite smaska på goda, nybakade kakor, härligt!
Regn behöver inte vara tråkigt. Det är ju enda gången man faktiskt på allvar presterar nåt här hemma! :)


Max väntar på att kakorna ska bli klara för provsmak


Kean måttar upp godiset till dekoren


Denna nonstop klarade inte kvalitétstestet. Många såna blev det idag.


Grabbarnas egenhändigt dekorerade kakor. Lika goda som de ser ut!


Nickes finska smörbåtar. UTAN smörkräm. ;)


Gårdagens fångst

Jo, den har allt blivit använd flitigt idag =)